Mellan himmel och Mark

För ett par veckor sen publicerade jag en lite tankevrickande grammatik. Nu kommer den igen. Den är nämligen publicerad i Markbladet, vår lokala tidning. Där har kyrkorna en lite spalt, Mellan himmel och Mark, där vi fått förmånen att varje vecka skriva en liten krönika. Denna vecka var det min tur, och då utgick jag från citatet. Så här blev det:

– Igår sköt jag en hare med ett gevär på 100 meter!

– Hade du ett så långt gevär?

– Nej, jag menar att jag sköt en hare på 100 meter med gevär.

– Jaså, finns det så långa harar?

– Nej, jag sköt på 100 meter en hare med gevär.

– Då hade du tur att haren inte sköt först!

Man kan skratta åt citatet. Jag har gjort det många gånger, men problemet för jägaren var att han hade lite svårt att uttrycka det han varit med om.

Du gillar kaffe (välj annat om lämpligare). Jag ber dig beskriva hur kaffe smakar. Vad säger du då?

Troligen kommer du på att det är inte så lätt att med ord beskriva hur kaffe egentligen smakar. Hur fångar man det man upplever i en god smak verbalt?

Olika personer skulle använda olika ord. Kanske för att man inte upplever samma sak. De flesta håller nog med om att det är svårt att hitta ord för det man känner när man konsumerar sin favoritdryck.

Så är det med mycket vi är med om. Det är svårt att hitta ord. Många av livets viktigaste händelser kan stå fram tydligt inom oss, men att hitta orden och beskriva för andra hur vi upplever det kan visa sig nästan omöjligt.

JUL – – – för många av oss en riktigt stor högtid. Inte för ljusen, presenterna, familjesammankomsten, vilan… Nej, för att anledningen till julfirandet är något oerhört viktigt för oss! Gud blir människa i Jesus, för att bl.a. visa hur han vill att vi människor egentligen ska leva.

Hur lätt är det att sätta ord på det??

En del kanske gör som den som mötte jägaren. Dissekerar grammatiken, styckar sönder och vill inte acceptera det vi försöker beskriva och har varit med om.

Vi får acceptera att vi inte hittar orden som gör rättvisa åt det vi varit med om. Men vi kan alltid försöka att beskriva. ”Smaken” och erfarenheterna är verkliga.

Förföljda kristna

Vi har under senare år hört mycket om förföljda kristna i Mellanöstern. De har levt under fruktansvärda omständigheter och utsatts för omänsklig behandling. Vi har hört hur stora områden tömts på sin kristna befolkning under IS terrorvälde.

När jag tömde brevlådan i veckan möttes jag av en stor svart sida som ställde frågan: kommer det att finnas kristna i Indien efter 2021? Det var ett utskick från organisationen Open Doors. De arbetar i länder där förföljelsen av kristna är störst. De uppmuntrar och stöttar lokala församlingar och sprider information om situationen för de utsatta.

Det jag höll i handen handlade om en hinduisk organisation, RSS, som vill se Indien rensat från kristna senast 31 december 2021. Regeringspartiet BJP står organisationen nära. De har redan infört konverteringslagar i delstater de har makten. Denna världsdel hör vi kanske inte lika mycket om nu som Mellanöstern.

När jag senare på dagen bläddrade i Dagen stötte jag på ett reportage om Elisabeth Kendall.  Hon har arbetat med förföljelse av kristna i 20 år. Hon konstaterar att förföljelsen idag inte är utan motstycke i historien. Det har funnits många perioder av enorm förföljelse.

Gao Shinzeng

Jag blir nyfiken på en länk till en webbplats där hon skriver ett bönebrev i veckan.  Nu var det nummer 432! Det handlade om en människorättsaktivist i Kina, Gao Zhisheng , och vad han har utsatts för.

Om du orkar, så läs om hur han fängslats och torterats hel omänskligt. Det är detaljerat beskrivet. Och mycket otäckt. Det ger en annan bild av det starka Kina än det man oftast hör.

Efter det råkar jag läsa Psalm 88 , och då känns det om om orden kunde hämtats ur munnen på Gao Zhisheng efter läsningen av hans tortyr.

Elisabeth Kendalls slutsats av det hon jobbat med är intressant: Hon är övertygad om att vägen till kristen enhet går just genom solidaritet med andra kristna världen över. Men den vägen är kantad av kristnas lidande.

Jag tror att vi lever i en tid när Gud knyter samman kristna världen runt. Det är ett verk av den helige ande, som får oss att agera inte som en organisation utan som ett enda bultande hjärta.

PS
Vill du ha lite mer handfast information kan då besöka Elisabeths privata webbsida. Där upptäcker man att hon är forskare.

Personuppgifter – på gott och ont

Det finns guldgrävare i vår tid. De som lyckas gräva fram tillräckligt mycket information om oss som personer och sen omsätta det i ekonomiska termer har hittat en åder att exploatera. På gott och ont.

De flesta har nog inget emot att lämna ut sitt personnummer för att kunna få bekvämligheten att använda Mobilt ID för att göra banktjänster eller köpa via nätet på detta sättet. Men personnummer i fel hand kan ju leda till att någon handlar på min bekostnad och i värsta fall tömmer bankkonton.

Vem har inte retat sig på Google. Du har sökt på något du är intresserad att köpa. En liten stund senare ser du annonser för just den produkten lite här och var på skärmen. Och ibland ganska långt efteråt.

När vi använder ICA-kortet får de en utmärkt profil på vad vi handlar. Det säger en hel del om oss och våra vanor. Samtidigt är jag tacksam att jag får speciella erbjudanden på det vi brukar köpa och inte en massa annat, som vi är totalt ointresserade av.

Som sagt på gott och ont.

Ibland kan vi välja. Ibland inte.

Senaste exemplet var när jag fick veta att man på gymmet jag går till har möjlighet att välja musikstil. Då kommer det att bli en automatisk blandning beroende på vilka som loggat in med sitt kort där. Skulle jag vara där ensam, vilket händer, skulle alltså mina preferenser slå igenom.

Men det finns alltid en hake. Vad kan man välja på? Jag skulle gärna höra lite klassisk musik. Då inser jag att jag är en mycket udda fågel på ett standardgym… Jag fick ta det ”närmaste” jag hittade. ”Hands Up” har jag inte ens en aning om vad det är.

Som sagt. På gott och ont. Vi får väl ser hur det låter när jag är där ensam nästa gång.

guldgrävarfoto: Knut-Erik Helle

Andakter – trons rollator

I en intervju i Dagen, med anledning av sin 20:e skiva!, får Bengt Johansson en fråga.

– När man skriver sånger om tillit och förtröstan, är det viktigt att själv ta tid med Gud då?

Ja, annars skulle det inte bli något. Andakterna är min tros rollator. Man dör inte utan det, men efter ett tag är det något som rubbas, så för mig är det helt ihopkopplat.

foto: fahrradfritze

Hur är Bibeln Gud ord?

Är varje ord, varje bokstav i Bibeln inspirerad av Gud? Får det finnas fel i Bibeln?  Hur ska man tolka allt det ”konstiga” som står i Bibeln?

Har du nån gång funderat eller brottats med dessa frågor rekommenderar jag dig att lyssna på ett föredrag av Mikael Tellbe. Han besökte Elimkyrkan där jag är med den 5 okt och talade inspirerat om dessa frågor. Han var där för att kanske även provocera invanda tankar lite.

Mikael är till vardags lärare i Nya Testamentet på Örebro Teologiska Högskola. Han har jobbat med och forskat i Nya Testamentet i 30 år. Han vet vad han talar om. Och han gör det med en helhjärtad tro på Gud. Han är en passionerad förkunnare som vill lyfta fram Jesus, men som samtidigt inte väjer för de svåra frågorna.

Han har skrivit en bok om frågeställningen också, Vad menar vi med att Bibeln är Guds ord?

Lyssna till hans föredrag på vår hemsida. När du ändå är på sidan, har du möjlighet att lyssna på Peter Halldorf, som besökte Skene församlingshem i maj, som ytterligare en del av de besök vi två församlingar anordnar.

Att Mikael har lätt för att uttrycka sig begripligt blir tydligt i en recension av hans uppdatering av ”Lammet och odjuret”. Så här skriver Janne Carlsson:

Att skriva om invecklade teologiska sammanhang på ett ledigt och lättillgängligt sätt är inte alla förunnat, men det är just vad Mikael Tellbe på ett suveränt sätt går i land med.

Jag kan bara instämma!