Ibland ställs frågan: Om Gud redan vet vad jag behöver, varför ska jag då fråga honom i bön?
Richard Foster har konstaterat det kanske är så här enkelt:
Kärleken tycker ofta om att bli frågad om något, även om den redan känner svaret. Det är kärlekens natur.
Vi tycker om att våra barn frågar om saker vi redan vet att de behöver, eftersom själv frågandet stärker och fördjupar relationen… Kärleken tycker om att få höra vad den redan vet… Den vill bli frågad om det den längtar att ge.
Jag tror att ett lands rikedom kan mätas i hur man behandlar de fattiga och att ett lands hälsa kan mätas i hur man behandlar de sjuka.
Så skriver Jonas Helgesson, själv en av de funktionshindrade (men vem är inte det, frågan är bara på vilket område och i vilken utsträckning!).
Efter att själv ha levt nära en rejält funktionshindrad person hela hans liv, vet jag vilket oerhörd betydelse det har för människovärdet att få hjälp att leva ett ”normalt” liv. Där har LSS-reformen betytt oerhört mycket. Nu är den minst sagt styvmoderligt behandlad.
Läs Jonas artikel i Dagen. Där finns utmaningar.
Jag läste en intressant artikel ”Selfish Care, Self-Care, and Soul Care – What’s the Difference?”. En artikel av Nathan Foster som passar bra i fastan. Hur tar jag vara på mig själv på ett sunt sätt?
Han beskriver skillnaderna mellan de olika begreppen ungefär så här:
Om du är beredd att läsa en artikel på engelska rekommenderar jag den verkligen.
För ett par veckor sen publicerade jag en lite tankevrickande grammatik. Nu kommer den igen. Den är nämligen publicerad i Markbladet, vår lokala tidning. Där har kyrkorna en lite spalt, Mellan himmel och Mark, där vi fått förmånen att varje vecka skriva en liten krönika. Denna vecka var det min tur, och då utgick jag från citatet. Så här blev det:
– Igår sköt jag en hare med ett gevär på 100 meter!
– Hade du ett så långt gevär?
– Nej, jag menar att jag sköt en hare på 100 meter med gevär.
– Jaså, finns det så långa harar?
– Nej, jag sköt på 100 meter en hare med gevär.
– Då hade du tur att haren inte sköt först!
Man kan skratta åt citatet. Jag har gjort det många gånger, men problemet för jägaren var att han hade lite svårt att uttrycka det han varit med om.
Du gillar kaffe (välj annat om lämpligare). Jag ber dig beskriva hur kaffe smakar. Vad säger du då?
Troligen kommer du på att det är inte så lätt att med ord beskriva hur kaffe egentligen smakar. Hur fångar man det man upplever i en god smak verbalt?
Olika personer skulle använda olika ord. Kanske för att man inte upplever samma sak. De flesta håller nog med om att det är svårt att hitta ord för det man känner när man konsumerar sin favoritdryck.
Så är det med mycket vi är med om. Det är svårt att hitta ord. Många av livets viktigaste händelser kan stå fram tydligt inom oss, men att hitta orden och beskriva för andra hur vi upplever det kan visa sig nästan omöjligt.
JUL – – – för många av oss en riktigt stor högtid. Inte för ljusen, presenterna, familjesammankomsten, vilan… Nej, för att anledningen till julfirandet är något oerhört viktigt för oss! Gud blir människa i Jesus, för att bl.a. visa hur han vill att vi människor egentligen ska leva.
Hur lätt är det att sätta ord på det??
En del kanske gör som den som mötte jägaren. Dissekerar grammatiken, styckar sönder och vill inte acceptera det vi försöker beskriva och har varit med om.
Vi får acceptera att vi inte hittar orden som gör rättvisa åt det vi varit med om. Men vi kan alltid försöka att beskriva. ”Smaken” och erfarenheterna är verkliga.
Vi har under senare år hört mycket om förföljda kristna i Mellanöstern. De har levt under fruktansvärda omständigheter och utsatts för omänsklig behandling. Vi har hört hur stora områden tömts på sin kristna befolkning under IS terrorvälde.
När jag tömde brevlådan i veckan möttes jag av en stor svart sida som ställde frågan: kommer det att finnas kristna i Indien efter 2021? Det var ett utskick från organisationen Open Doors. De arbetar i länder där förföljelsen av kristna är störst. De uppmuntrar och stöttar lokala församlingar och sprider information om situationen för de utsatta.
Det jag höll i handen handlade om en hinduisk organisation, RSS, som vill se Indien rensat från kristna senast 31 december 2021. Regeringspartiet BJP står organisationen nära. De har redan infört konverteringslagar i delstater de har makten. Denna världsdel hör vi kanske inte lika mycket om nu som Mellanöstern.
När jag senare på dagen bläddrade i Dagen stötte jag på ett reportage om Elisabeth Kendall. Hon har arbetat med förföljelse av kristna i 20 år. Hon konstaterar att förföljelsen idag inte är utan motstycke i historien. Det har funnits många perioder av enorm förföljelse.
Jag blir nyfiken på en länk till en webbplats där hon skriver ett bönebrev i veckan. Nu var det nummer 432! Det handlade om en människorättsaktivist i Kina, Gao Zhisheng , och vad han har utsatts för.
Om du orkar, så läs om hur han fängslats och torterats hel omänskligt. Det är detaljerat beskrivet. Och mycket otäckt. Det ger en annan bild av det starka Kina än det man oftast hör.
Efter det råkar jag läsa Psalm 88 , och då känns det om om orden kunde hämtats ur munnen på Gao Zhisheng efter läsningen av hans tortyr.
Elisabeth Kendalls slutsats av det hon jobbat med är intressant: Hon är övertygad om att vägen till kristen enhet går just genom solidaritet med andra kristna världen över. Men den vägen är kantad av kristnas lidande.
Jag tror att vi lever i en tid när Gud knyter samman kristna världen runt. Det är ett verk av den helige ande, som får oss att agera inte som en organisation utan som ett enda bultande hjärta.
PS
Vill du ha lite mer handfast information kan då besöka Elisabeths privata webbsida. Där upptäcker man att hon är forskare.