Tankevrickande grammatik

Jag har många gånger undrat vem som kommit på följande underbara logik:

– Igår sköt jag en hare med ett gevär på 100 meter!
– Hade du ett så långt gevär?
– Nej, jag menar att jag sköt en hare på 100 meter med gevär.
– Jaså, finns det så långa harar?
– Nej, jag sköt på 100 meter en hare med gevär.
– Då hade du tur att haren inte sköt först!

Onsdag: Enhet eller splittring?

När jag ögnade ledarsidan i Borås Tidning föll orden på följande citat.

Vi har ingen rätt att dela landet, inte genom ord, inte genom handling, inte genom tyst samtycke och inte genom ursäkter. Vi måste offra våra liv för att göra Judéen och Samarien (Västbanken) till en del av Israel.

Marie Anell skriver om Shimon Peres, men orden visar sig vara från Israels utbildningsminister, Naftali Bennet. Uttalade i oktober 2016. I ett nötskal beskriver det de spänningar som finns mellan Israel och Palestina, och svårigheterna att finna en form för fredlig samexistens.

Hon avslutar sina funderingar med följande: ”Naftali Bennets senaste uttalande visar att dagens Israel befinner sig mycket närmare ett nytt krig än en bestående fred.”

splittring eller enhet - härva med telefonledningar

Mina tankar gör ett brant kast till ett citat jag tuggat lite på. Det är Gerard Hughes som skriver:

Vår enda trygghet ligger i att Gud finns till, inte i vår beskrivning av honom.

Anledningen att jag kommer att tänka på detta är min egen bakgrund. När jag växte upp kändes det som att olika frikyrkliga samfund kunde stå långt ifrån varandra. Pingst trodde si, missionarna så och Svenska kyrkan något annat. För att inte tala om vad katolikerna trodde på…

Det fanns mycket tydliga fållor, och var och en verkade försvara sin tro. Det var kanske inte krig, men rejäla spänningar, upplevde jag.

Men tiderna har förändrats. Idag vet många unga inte om någon skillnad mellan olika samfund. Än mindre vad som karaktäriserar deras tro.

Och det är i det perspektivet jag ser det befriande i Hughes ord:

Vår enda trygghet ligger i att Gud finns till, inte i vår beskrivning av honom.

Vi kan hoppas att det är en beskrivning av den ekumeniska utveckling. Men situationen i och kring Israel… fred och försoning verkar tyvärr mycket långt borta. Det verkar som om alltför många på båda sidor  enbart finner trygghet i sin egen beskrivning av situationen.

Foton: Pete Chappell och Nico Design (flickr)

Onsdag: Bli lycklig?

Denna variant av ett (påstått) kinesiskt ordspråk har jag hört citeras ganska ofta sista tiden. Det tycker jag om:

Vill du bli lycklig en timme – ta en tupplur.

Vill du bli lycklig en dag – gå och fiska.

Vill du bli lycklig ett år – vinn en förmögenhet.

Vill du bli lycklig hela livet – hjälp någon annan.

Hjältar?

En ”hjälte” nuförtiden handlar som regel om att vara djärv, muskulös, rik, berömd, begåvad eller ”fantastisk” av egen kraft, och ofta för egen vinning, medan den klassiska hjälten är en som ”håller ut till slutet”, oavsett kostnaden, och ändå har mycket över till andra. Sant hjältemod tjänar det allmännas bästa, annars är det inte hjältemod överhuvud taget.

R Rohr