Inga säkerhetslinor
när kärleken kallar.
Jag vandrar naken
på nådens synbart sköra tråd.
Spänd över mitt livs
avgrunder.
Rösten manar bakom
kallar samtidigt framför.
Med förtröstans balansstång
följer jag
steg
för
steg.
Foto: Helen ST – flickr
Askonsdagen 2016
Spegeln samhället räcker mig
är förrädisk
Lager på lager av tunna
påklistrade bilder
tecknar konturer av mig
hjälplös
ratad
saknad
fattig
om jag inte
köper
reser
handlar
väljer
Låt fastans andedräkt
smälta de påklistrade lagren
Jag vill våga
verklighetens spegelbild
Se och söka
mitt sanna jag
Foto i montaget från: Trey Ratcliff, dicau58, Rupert Ganzer, Roberto Tadeo, rabih, Justin Brown, Rick Harrison (alla från flickr).
En hör lite sämmer. En ser inte bra.
En ä inte rektit så stark som en va.
Å krämpera kommer. Hälsans ti ä kort.
Å en ätter en går gamle vänner bort.
Man kanske en inte ska klaga ändå.
Då är lättare kanske te flötta härifrå,
sen livet tatt frå en gåver dä ga,
en fäller som träa – sakte – bla för bla.
Gunvor Arner
Foto: Prasanth Chandran
Dikten fick jag skickad till mig av min faster Berit, som memorerat den för länge sen. Jag tycker den är underbar. Poesi på dialekt är inte alltid lätt…
Högtryck
lågtryck
undertryck
övertryck
flykt
skyggt
snyggt
byggt
nej, raserat…
styggt!
Wettershus nov 2005
Det är inte lätt
att bli mätt
när hjärtat ständigt jagar
ett annat sätt
som är rätt
