Vi har under senare år hört mycket om förföljda kristna i Mellanöstern. De har levt under fruktansvärda omständigheter och utsatts för omänsklig behandling. Vi har hört hur stora områden tömts på sin kristna befolkning under IS terrorvälde.
När jag tömde brevlådan i veckan möttes jag av en stor svart sida som ställde frågan: kommer det att finnas kristna i Indien efter 2021? Det var ett utskick från organisationen Open Doors. De arbetar i länder där förföljelsen av kristna är störst. De uppmuntrar och stöttar lokala församlingar och sprider information om situationen för de utsatta.
Det jag höll i handen handlade om en hinduisk organisation, RSS, som vill se Indien rensat från kristna senast 31 december 2021. Regeringspartiet BJP står organisationen nära. De har redan infört konverteringslagar i delstater de har makten. Denna världsdel hör vi kanske inte lika mycket om nu som Mellanöstern.
När jag senare på dagen bläddrade i Dagen stötte jag på ett reportage om Elisabeth Kendall. Hon har arbetat med förföljelse av kristna i 20 år. Hon konstaterar att förföljelsen idag inte är utan motstycke i historien. Det har funnits många perioder av enorm förföljelse.
Jag blir nyfiken på en länk till en webbplats där hon skriver ett bönebrev i veckan. Nu var det nummer 432! Det handlade om en människorättsaktivist i Kina, Gao Zhisheng , och vad han har utsatts för.
Om du orkar, så läs om hur han fängslats och torterats hel omänskligt. Det är detaljerat beskrivet. Och mycket otäckt. Det ger en annan bild av det starka Kina än det man oftast hör.
Efter det råkar jag läsa Psalm 88 , och då känns det om om orden kunde hämtats ur munnen på Gao Zhisheng efter läsningen av hans tortyr.
Elisabeth Kendalls slutsats av det hon jobbat med är intressant: Hon är övertygad om att vägen till kristen enhet går just genom solidaritet med andra kristna världen över. Men den vägen är kantad av kristnas lidande.
Jag tror att vi lever i en tid när Gud knyter samman kristna världen runt. Det är ett verk av den helige ande, som får oss att agera inte som en organisation utan som ett enda bultande hjärta.
PS
Vill du ha lite mer handfast information kan då besöka Elisabeths privata webbsida. Där upptäcker man att hon är forskare.