Onsdag: Spännande möte

Det kan uppstå fascinerande möten där man minst väntar. Ett sådant hittade jag hos Dagen. De beskriver hur pastor Mark sitter och spelar piano i en lobby på ett sjukhus utanför Houston.

När han sitter där och sjunger kommer plötsligt en kvinna han aldrig tidigare sett fram och sätter sig bredvid honom och börjar sjunga duett. Hans fru dokumenterar det på en video, och lägger ut det på Facebook.

Det är i sig ingen märkvärdig musik, men visst känner man att det ändå är ett själarnas musikaliska möte som uppstår. Någonting extra i den vardagliga lunken på ett sjukhus.

Hade det kunnat hända i Sverige?

Det inre livet

Jag plockade fram en bok jag inte tittat i på länge, Den gömda skatten Undertiteln på boken är Att upptäck livet under ytan

När jag läste första kapitlet slog det mig hur väl Gerard W Huges formulerar sig. Jag skickar med några meningar, ryckta ur sitt sammanhang, men en del av helheten i kapitlet.

Det är förvånansvärt att vi fäster så lite avseende vid det inre livet, nyckeln till vårt sätt att vara… Vi har… en tendens att nonchalera det inre livet, eftersom det inte kan mätas i kvantiteter. Vi tar nämligen för givet att det är siffror och inte kärlek som får tillvarons hjul att snurra. Vi har gjort förnuft och kvantitet till gudar och brutaliserat känslor och kvalitet…

På religiöst språk kallas detta inre liv för ”själen”, och kunskapen om själen, förmågan att hela den och skapa harmoni emellan dess olika krafter, går under namnet andlighet.

Tänkvärt i vår tid…

Onsdag: Jesu bleibet meine freude

Det är normalt musik på fredagar här på tittahit. Men i semestertider blir det inte alltid något skrivet, så jag lägger ut vad jag tycker är en mycket härlig version av en Bachklassiker, Jesu Bleibet Meine Freude.

Den är en klart annorlunda tappning. Det som tar tag i mina känslor är dels helheten och arret, men framför allt Jonas Knutssons underbara saxofon.

Har du inte Spotify kan du hitta den på youtube också. (Men där vill jag helst ha livemusik…)

 

Onsdag: Att rulla ut gräsmatta

Jag hade aldrig trott att vi nånsin skulle köpa gräsmatta man rullar ut. Det har verkat lyxigt. Jag har alltid tänkt: ”Gräsmatta, det sår man.”

Nu hamnade vi i en situation där vi snabbt behövde få ut gräsmatta. Varför? Jo, robotgräsklippare skulle installeras…

Nåväl, det var bara att konstatera: Här finns inga alternativ. När vi väl hittat någon som kunde leverera bums, så var det bara underarbetet som behövde göras. En schersmin, 25 år gammal, grävas upp för hand. En helt ny passage, byggas ut över en slänt. Och de 8 kubikmetrarna jord som dessutom skulle ut ska vi inte prata om… Konstaterar bara att ryggen har fått sig en mer än lagom dos arbete.

Allt var till slut klart och gräsmattan började rullas ut och bilda ett mönster. Jag stod där och tittade och så slog det mig att detta kanske är en bild för våra liv. Som de kan te sig ibland.

Vi vill ofta förändra omständigheter i vårt liv. Helst som att lägga ut en ny gräsmatta, snabbt och enkelt. Men ofta är förändring inte så enkelt. Det är inte bara att rulla ut gräsmattan. I så fall riskerar man att den blir väldigt ojämn eller kanske bränns upp ganska snabbt.

Många gånger är livet som för oss i trädgården. Det krävs massor av förarbete. Slit, förändringar, envetenhet och hjälp av andra för att göra det hela möjligt.

Kanske gäller detta både förändring av vanor, byte av miljöer, att kunna förlåta andra… Eller?