YouVersion – en mycket spridd bibelapp

Jag tycker det är mycket smidigt att ha Bibeln som en app. Den finns med när man vill läsa. Lätt att bära.

Visst finns det nackdelar. Man kan inte bläddra för att få översikt. Där är pappersvarianten suveränt överlägsen. Understrykningar och markeringar jag gjort finns inte. Det innebär att jag hittar inte alls på samma sätt. Det är ju samtidigt en utmaning. Men poängen är att den finns med!

Och – det finns massor av översättningar. Även ljudversioner att lyssna på. Jag kan t.o.m. ladda ner den grekiska texten!

Appen jag använder heter YouVersion. Du hittar all info om dem på deras hemsida. Jag fick se en bild på var den är spridd. USA, Europa och Sydamerika dominerar.

Framtiden?!

Tidig frost

För en dryg vecka sen gjorde vintern en attack. Vi vaknade upp till vacker frost. Jag var tvungen att ta fram mobilkameran.

Astern fick känna av det rejäla frostbettet. Vackert iklädd extra vit ”dressing”, står hon där i morgonljuset.  Jag funderar på hur det känns?

Visst önskar jag att det ska bli en ordentlig vinter! Den frostnupna blomman ger mig faktiskt hopp om det. Men den bistra verkligheten i göteborgsområdet är att det inte lär  bli så mycket av denna vara som jag önskar. Det lär snarare bli blött och mörkt än rejäl vinter. (Och det har senaste veckan sannerligen bekräftat!)

Men som vår pastor sa i söndags: ”Advent är hoppets tid!” Därför fortsätter jag att hoppas – även på vita vintrar. Som tröst får denna frostbild stå som en hoppets tecken i en mörk tid.

Även hoppet kan kännas frostnupet, när man ser sig omkring i världen idag. Men hoppet finns där. Bakom allt!

Höstlöv väcker tankar

När jag passerar häggmispeln i trädgården noterar jag att den avlövats ganska rejält. Inte så många löv kvar på buskarna.

Några ligger färggranna kvar på marken, medan andra skrumpnat ihop och gått helt över i brunt. Och mellan bladen sticker det fortfarande gröna gräset trotsigt upp sina strån.

Är det här en bild för våra liv?

Vi går igenom olika perioder. Men dessa har ett slut. De behöver avlövas. Det kanske inte känns så gott när det är ”höst” i en livsfas, och man inser att löven måste få falla.

Jag ser på löven som ligger där och håller på att bli mull, näring för andra växter. De ser inte mycket ut för världen. De har just fallit. De har haft sin tid. Men de kommer att få betydelse för andra.

Busken kommer att skjuta nya blad nästa år igen. Och blomma. Med årsringar i ytterligare ett lager. Häggmispeln kommer att stå stadigare efter det här.

Är det så med våra liv också? När vi tvingas (vågar?) släppa grönskande löv som gjort sitt, kommer det visa sig att de kunnat ge näring åt andra. Och när vi går vidare kommer något nytt att ”slå ut”. Och vi får en årsring till – och står stadigare rotade i vår sanna personlighet…