Skrivet – Sida 8

Onsdag: vänta som en häger

I stugan vid kusten får vi en dag se en häger. Den brukar aldrig hålla till i vår vik. Någon gång har jag sett en stå vid bron över till ön. Men aldrig här.

Kikaren åker fram. Den går laget runt och vi är alla fascinerade över hur hägern står där alldeles stilla. Varför?

Jo, den står och väntar på att födan ska komma. Då agerar den blixtsnabbt. En varelse i vattnet blir en måltid.

Vår häger var på så långt avstånd att vi inte kunde se vad den fick tag på, men något oformligt hängde och dinglade i den långa näbben.

Hägern finns kvar i mina tankar. Jag undrar vad dess sätt att skaffa sig föda har att säga? Det finns många djur som beter sig på liknande sätt. De är alldeles stilla, till dess att omständigheterna är de rätta. De kan vänta.

Vår tid verkar fungera lite tvärt om. Här handlar det inte om att vänta tills omständigheterna är de rätta. Här handlar det om att skapa de rätta omständigheterna. Vi väntar inte in det som finns omkring oss, utan ser i stället till att få det som vi vill.

Och visst, det är ett av människans kännetecken. Att kunna skapa. Fantasi som gör det till synes omöjliga möjligt. Men, till vilket pris sker detta i vår tid? Själv skulle jag behöva bete mig mer som hägern. Stilla vänta in den rätta tiden. Inte göra så mycket förrän det är dags.

Kan det handla om att våga tro att livet kommer till oss? Framifrån. Vi behöver inte jaga ifatt livet, som om det var på flykt från oss. Det går oss till mötes.

Något att fundera vidare över…

Pengarna rullar i Svenska kyrkan

När jag gör frukost hör jag ett inslag som får mig att lyfta på ögonbrynen. Bo-Göran Bodin finns med i ekostudion och jag har lärt mig att när han är i farten brukar det vara obekväma stenar som lyfts på. Så även denna gång.

Nu har man kikat på resor för anställda inom Svenska kyrkan. Det är vad man bl.a. kallar personal- och studieresor. Det märkliga? Kostnaderna för dessa.

Jag får höra om ett exempel där en församling gjort en resa där de anställda skulle lära känna den nye kyrkoherden. Den resan gick på 800.000:-

Summan i sig är smått chockerande. Men det som får mig att riktigt hicka till är konstaterandet: ”Som jämförelse kostade resan dubbelt så mycket som xxx församling fick in i kollekt det året.”

Då reser sig de frikyrkliga nackhåren. Är det möjligt! Den helt övervägande delen av verksamheten inom frikyrkan finansieras ju genom kollekt, dvs. frivilliga (skattade) gåvor. Här gör personalen en resa som motsvarar dubbla den intäkten. Ofattbart. En annan värld.

Jag cyklar från frukosten mot jobbet och tankarna kring detta inslag rullar runt. Det känns onekligen märkligt. Att sådant sker.

Det är så lätt att ta på sig de kritiska glasögonen och plocka fram megafonen och börja ropa ut sina varningar. Samtidigt märker jag nånstans inom mig att en annan, lite försynt tanke tar form:

Vilka blinda fläckar har vi inom frikyrkan, som andra kanske plockar fram megafonen för?

Det är lätt att vara kritisk, men betydligt svårare att vara självkritisk. Båda sidor behövs.

Foto: Eric (flickr)

Onsdag: Att rulla ut gräsmatta

Jag hade aldrig trott att vi nånsin skulle köpa gräsmatta man rullar ut. Det har verkat lyxigt. Jag har alltid tänkt: ”Gräsmatta, det sår man.”

Nu hamnade vi i en situation där vi snabbt behövde få ut gräsmatta. Varför? Jo, robotgräsklippare skulle installeras…

Nåväl, det var bara att konstatera: Här finns inga alternativ. När vi väl hittat någon som kunde leverera bums, så var det bara underarbetet som behövde göras. En schersmin, 25 år gammal, grävas upp för hand. En helt ny passage, byggas ut över en slänt. Och de 8 kubikmetrarna jord som dessutom skulle ut ska vi inte prata om… Konstaterar bara att ryggen har fått sig en mer än lagom dos arbete.

Allt var till slut klart och gräsmattan började rullas ut och bilda ett mönster. Jag stod där och tittade och så slog det mig att detta kanske är en bild för våra liv. Som de kan te sig ibland.

Vi vill ofta förändra omständigheter i vårt liv. Helst som att lägga ut en ny gräsmatta, snabbt och enkelt. Men ofta är förändring inte så enkelt. Det är inte bara att rulla ut gräsmattan. I så fall riskerar man att den blir väldigt ojämn eller kanske bränns upp ganska snabbt.

Många gånger är livet som för oss i trädgården. Det krävs massor av förarbete. Slit, förändringar, envetenhet och hjälp av andra för att göra det hela möjligt.

Kanske gäller detta både förändring av vanor, byte av miljöer, att kunna förlåta andra… Eller?

Onsdag: Lucado vs Trump

I Sverige är många förvånade över att Donald Trump lyckats gå fram som en ångvält i presidentvalet. Han trotsar alla förutsägelser att han med sin burdusa stil och ibland mycket plumpa budskap inte skulle lyckas i sin kampanj att bli republikanernas presidentkandidat. Helt fel. Han verkar går hem hos oerhört många.

Trump kanske inte utmanas av övriga republikanska kandidater. Däremot har han utmanats av evangelikala kristna som ofta röstar på republikanerna.

Ett antal namnkunniga kristna har vänt sig mot honom, med tydliga argument. En av dem är Max Lucado, pastor och mycket välkänd författare i USA. En snabb sökning på bokus och adlibris visar att sju av hans böcker finns utgivna på svenska. Enligt hans egen sajt har han gett ut 32 böcker, som sålt över 92 miljoner ex.

I artikeln ”Decency for president” på sin webbsida tar han avstånd från Donald Trump. Han gör det med tydliga argument. Som rubriken säger handlar det om anständighet.

Han utgår från att han inför en av sina döttrars dejter kort vill träffa killen hon ska gå ut med. Bara för att kunna konstatera att det är en ”anständig” kille hon vill gå ut med. Samma krav tycker han sig ha rätt att ställa på en presidentkandidat.

Utifrån kriterierna han har på en ”presumtiv dejtare” till sina döttrar skulle han inte låta dem få gå ut med Donald Trump.

Sen radar han upp en del argument för detta, bl.a.: förlöjligande av en krigshjälte, hån av en kvinnlig reporters menscykel, han har gjort sig lustig över en handikappad reporter…

För mig är det intressant att notera att det finns kristna som tydligt vänder sig mot honom, med argument utifrån tron.

Artikeln publicerades på webbplatsen Christian Post och fick väldig spridning (3 miljoner läsare på 36 timmar och tusentals kommentarer). I ett svar på reaktionerna pekar Lucado ut sin riktning för de som verkligen värnar om USA.

Tidningen Christian Post går t.o.m. ut i en ledare och uppmanar kristna att hålla sig undan Trump.

Hur det går i valet, det vet vi inte. Men förmodligen går det rysningar hos fler än mig, inför tanken på vad som skulle kunna hända om Trump blev president.

När jag skriver detta ser jag att tidningen Dagen idag har publicerat en artikel där man visar att Donald Trump gått till attack mot en annan inflytelserik kristen, Russell Moore. Denne är ledare för Southern Baptist Convention i Washington.

Den som vill kan lyssna till andra inflytelserika kristna, Tony Campolo och Shane Claiborne, som diskuterar amerikanska kristna utifrån Trump. Du hör dem på deras podcast Red Letter Christians.

Foto: Max Lucado: Michael Hyatt, Donald Trump: Matt Johnson (Montage: Tittahit)

Onsdag: Kreativa dekorationer

Jag gillar kreativitet. Inte minst när det gäller musik, foto, pedagogik… Kort sagt sådant som jag håller på med själv.

Jag har aldrig någonsin intresserat mig för att göra snygga bordsdekorationer. Det har inte funnits på min radar. Nobelmiddagar och dylikt… inget för mig.

I helgen var vi på bröllop i England, och här slogs jag av häpnad när det gäller just bordsdekorationer. Det var en kreativitet som talade rakt in i mitt hjärta!

Placering var gjord så att varje bord var en artist och en speciell skiva av artisten. Mitt i bordet stod ett huvud, med en egenhändigt tillverkad hatt/utsmyckning som karaktäriserade personen/skivan. Bredvid fanns ett kort med bild på artisten och skivan. Runt om huvudet å en glasskiva fanns diverse utsmyckningar, bl.a. detaljer som associerade till huvudpersonen. Fantastiskt kreativt!

Men det går inte att beskriva i ord. Kika på några bilder i stället.