Onsdag: Höstpromenad hemåt

Älgjaktsveckan har passerat. Redan mörkt när jag går till jobbet. På ett par veckor känns det som om mer än en årstid passerat.

Men det är vilsamt med hösten. Björken står där med spridda gula prickar. En skrud som nästan påminner av någon sjukdom. Fast vacker sådan.

Vattnet i Viskan står nästan stilla. Löven samlas likt brötar vid timmerflottning, fast i betydligt mildare formationer. Träd, bryggor och hus speglas i det svarta vattnet.

Hemma på tomten får jag syn på krassen vi planterade. Största delen har vissnat. Hänger med huvudet, som om det stoppats in i något det inte tål. Frosten kan ju vara ganska obarmhärtig

Men andra delar i krasseståndet blommar ihärdigt! Som om de inte brydde sig alls om det förändrade vädret. Trotsigt väljer de att visa sin konst att förgylla tillvaron med kulör.

Trebladsspira i höstskrud

När jag så kommer till trappan får jag syn på trebladsspiran. Så vacker! Den gläder oss nästan hela säsongen. Inte bara när den blommar skirt på försommaren, utan minst lika mycket nu, där den står där i rött och guld och riktigt säger: Titta på mig bara!

Jag älskar klara septemberdagar, där man har oändliga perspektiv uppåt. Men en mulen oktoberdag som denna är verkligen inte dum heller. Om man väljer att promenera i sakta mak. Med öppna ögon (och kanske kameran framme).

Onsdag: Utom räckhåll för gräsklipparen

Vi tillhör dem som skaffat en självgående gräsklippare. Vi är just i inlärningsfasen. Hur får vi den att fungera på vår tomt, som har fyra olika plan och diverse prång?

Nåväl, det är en historia för sig. En sak har jag upptäckt. Den klipper gräsmattan jämn och fin, men den tar inte allt. Vi såg just hur det blommade lila över en hel del områden i gräsmattan.

När jag kröp ner och undersökte närmare, visade det sig vara en växt (vilken?) som kröp så nära marken att huvuddelen av växten inte klipptes av. Det verkade snarare som gräsklipparen gör växten en tjänst. Den kan enkelt breda ut sig under klippnivån.

Växten har långa utskott, och jag provade att lägga mig ner och dra upp en del, och det blev lite i en korg…

En korg med ogräs

Det finns alltid likheter med livet. För mig blir detta bilden av hur många av oss ansar vårt liv. Vi ser till att hålla det rent, snyggt. Fasaden är som den ska vara. En jämn höjd.

Men det finns alltid det som vi inte kommer åt. Det som går under vår radar. Kanske vi inte ser det. Kanske vi inte har ställt in ”klipphöjden” på den nivån att det försvinner.

Ogräset i våra liv kan se olika ut. Du har ditt och jag har mitt. Vi kan upptäcka att det blommar sådant i vårt liv vi inte vill ska vara där.

I vårt fall med gräsmattan är det inget vi ordnar med en quick fix. Jag kommer att behöva tillbringa en hel del tid på knä för att rycka upp dessa, och kommer förmodligen inte att få bort allt.

Priset för att få gräsmattan helt ren är kanske inte värt insatsen, men jag har tänkt att rensa bort det grövsta.

Och jag funderar: vad finns det i mitt liv som gått under min radar, som jag inte vill ha där?? Och det får jag fortsätta reflektera över. Kanske jag också i detta fallet behöver ”gå ner på knä”?

Onsdag: Bryggan och isen

När vi är inne på sista veckan här på ön har vi vandrat runt på den många gånger. Under flera år har vi förundrat konstaterat hur märklig en av bryggorna ser ut.

För ett antal år sen var den nybyggd, och en av de finare vi sett. Plötsligt ett år var den totalt förändrad.

Det hade varit en isvinter. Jag antar att isen packats och drivit in med kraftiga vindar i viken mot bryggan. Och bara tryckt till!

Den förvridna bryggan visar naturens krafter. Bryggan gjordes med riktigt rejäla pålar, enligt alla konstens regler så vitt jag förstår. Ändå spelade det ingen roll när vintern kopplade sitt hårda grepp. Bryggan hade inte en chans.

Som vanligt funderar jag kring vad bryggan skulle kunna symbolisera. Våra liv?

Trots att vi försöker ordna våra liv efter ”alla konstens regler”, så går det inte alltid som vi tänker. Vi kanske har tänkt ut precis hur det ska bli framåt… Ändå ger livet oss oberäkneliga törnar. Men vi råder ju inte över livet. Det vet vi alla.

Ibland kanske vi är som bryggan? Omständigheterna vrider vårt liv så det inte alls blir som planerat. Kanske är det en lång och djupgående process att försöka rätta till det?

Senast jag gick förbi bryggan hade några män precis börjat byta en del plank på den. Vi får väl se vad som händer till nästa år…

Onsdag: Akronymer

Vår vardag är fylld av akronymer, dvs. förkortningar som SAAB, EU m.fl. Vilka vi förstår innebörden av beror helt på de sammanhang vi rör oss i, på fritid och i jobbet. Mina datorspelande elever i skolan använder många akronymer som jag inte alls förstår.

Min vardag har under ett antal år varit fylld av akronymer som GY11, CSS, FTP… Vi rör oss alla på områden där språket, och därmed även akronymerna, är nya för oss. Och som alltid gör det oss begränsade.

Jag stötte på en sida som försöker ta itu med detta. Jesuiterna är en gren inom katolska kyrkan. Hos dem möter jag en sida där de förklarar sin egen jargong, Jesuit Jargon Buster. Ett gott initiativ som kanske fler borde följa:)

Här följer några akronymer från sidan (min översättning):

AMDG – Ad Maiem Dei Gloriam – latin för ”till Guds större ära” – jesuiternas motto. Finns ofta i inledningen på dokument och korrespondens.

IHS – De tre första bokstäverna i namnet Jesus på grekiska. Används som en symbol i jesuiternas officiella sigill.

LDS – Laus Deo Semper – latin som betyder ”Prisa alltid Gud”, används ofta i slutet av dokument.

SJ – står för ”Society of Jesus” (Jesu sällskap). Alla jesuiter kan använda detta suffix efter att ha avlagt de första löftena. Noviser använder nSJ.

På sidan finns ett antal andra begrepp förklarade. Jag lyfte bara några akronymer. En förebild att ta efter.

Onsdag: Semester och lianer

Semester i stugan. Börjar hitta lunken. Diverse saker som ska göras. I en takt vi kan välja själva. Idag har det handlat om att rensa bland den natur som tränger sig på tomten. Märkligt vad ett par år går snabbt, när upptäcker att man inte gjort något alls. Björkar, ekar, rönn, odon… växer snabbt.

Dagens stora utmaning har varit kaprifolen. Har du haft med den att göra vet du att det gäller att hålla efter den ständigt – annars tar den över allt den kan. Håller man inte efter kaprifolen, med sina lianliknande utskott blir det snart en djungel. Jag har sett den ta kål på hela träd.

De blåbär som växer här vill vi behålla!

Det är som hemma i trädgården. Vill man hålla fritt från ogräs, så funkar det bra att göra ett större ryck någon gång ibland. Men det mest effektiva är givetvis att ständigt hålla koll på det som växer upp, som man inte vill se. Det är garanterat minst jobb i längden. Och ger bäst resultat.

Men det är inte alltid så enkelt. Man kanske varken vill, hinner eller har lust att ge sig i kast med ”det där” som man vet att man egentligen borde åtgärda.

Och då blir det som när kaprifolen får växa fritt här. Den breder ut sig snabbt. Rotar sig överallt och sänder ut sina långa slingor. Hotar det som finns med en långsam kvävningsdöd. Trots att den är så vacker och luktar så gott.

Det krävde mycket jobb, och en ond rygg, för att få hyfsat rent från den oönskade växten, men nu är det gjort.

Lärdom?

Jo, ganska givet tänker jag på allas våra liv. Vi har nog olika saker som är ”kaprifoler” att dras med. Och som med trädgården, blir det enklast att handskas med dessa om man rensar regelbundet.

Kanske semestern kan vara tid för att göra lite röjning, inte bara i trädgården…