Vi tillhör dem som skaffat en självgående gräsklippare. Vi är just i inlärningsfasen. Hur får vi den att fungera på vår tomt, som har fyra olika plan och diverse prång?
Nåväl, det är en historia för sig. En sak har jag upptäckt. Den klipper gräsmattan jämn och fin, men den tar inte allt. Vi såg just hur det blommade lila över en hel del områden i gräsmattan.
När jag kröp ner och undersökte närmare, visade det sig vara en växt (vilken?) som kröp så nära marken att huvuddelen av växten inte klipptes av. Det verkade snarare som gräsklipparen gör växten en tjänst. Den kan enkelt breda ut sig under klippnivån.
Växten har långa utskott, och jag provade att lägga mig ner och dra upp en del, och det blev lite i en korg…
Det finns alltid likheter med livet. För mig blir detta bilden av hur många av oss ansar vårt liv. Vi ser till att hålla det rent, snyggt. Fasaden är som den ska vara. En jämn höjd.
Men det finns alltid det som vi inte kommer åt. Det som går under vår radar. Kanske vi inte ser det. Kanske vi inte har ställt in ”klipphöjden” på den nivån att det försvinner.
Ogräset i våra liv kan se olika ut. Du har ditt och jag har mitt. Vi kan upptäcka att det blommar sådant i vårt liv vi inte vill ska vara där.
I vårt fall med gräsmattan är det inget vi ordnar med en quick fix. Jag kommer att behöva tillbringa en hel del tid på knä för att rycka upp dessa, och kommer förmodligen inte att få bort allt.
Priset för att få gräsmattan helt ren är kanske inte värt insatsen, men jag har tänkt att rensa bort det grövsta.
Och jag funderar: vad finns det i mitt liv som gått under min radar, som jag inte vill ha där?? Och det får jag fortsätta reflektera över. Kanske jag också i detta fallet behöver ”gå ner på knä”?
