Kategori: Skrivet

En träff till i kyrkan!

Jag läser Trevor Hudsons bok Beyond loneliness. I den citerar han en person som av pastorn får frågan om han kan komma på en träff i kyrkan. Denne ger ett tänkvärt svar:

Jag vill inte ägna mer tid åt att göra saker i kyrkan. Varje dag, måndag till fredag, är jag på jobbet. Jag åker hemifrån vid sju på morgonen och kommer hem vid artontiden. Det är där jag behöver vara en Kristi efterföljare – på jobbet – inte bara i kyrkolokalen.

Jag behöver hjälp med några etiska dilemma jag möter på min arbetsplats. Jag behöver veta vad det innebär att autentiskt älska och tjäna andra på jobbet. Jag behöver veta hur jag försäkrar mig att mitt arbete bidrar till godhet och välsignelse där jag finns.

När jag kommer hem från arbetet vill jag inte bege mig ut igen för att bidra med något i kyrkan. Jag har försökt att leva som Jesus vän hela dagen på jobbet.

(Tillfällig) annan ton i presidentvalet i USA

Här kan du lyssna till Tony Campolo, när han ber avslutningsbönen på demokraternas nationella konvent i juli. Det har onekligen en helt annan ton än vad valrörelsen överlag hade.

Vill du se texten finns den här. Är du intresserad av att höra honom resonera lite mer om den med Shane Claiborne finns det på en podcast.

Men – läser du kommentarerna under videon på youtube, så fläktar det friskt och visar vilka vitt skilda åsikter det finns bland de kristna och speglar lite av polariseringen i USA.

Vad innebär det att vara pastor?

Under några år jobbade jag som pastor. Men jag upptäckte att det inte var där jag passade bäst. När jag häromdan lyssnade på en podcast hörde jag en katolsk präst definiera hur han såg på detta att vara präst. Han sa:

Det är som att vara hemmapappa och driva fyra företag samtidigt.

Oavsett hans erfarenhet av att vara hemmapappa… så slog det an en sträng i mig. Det var just därför jag inte passade som pastor.

Själv har jag beskrivit min upplevelse av pastorsrollen så här:

Det förutsätter att du vet vad en karda är. Om inte så kika på bilden. Ett redskap man använder på ull, för att få fibrerna parallella. En del i processen att få fram en tråd av ull. Som du ser är den fylld av en massa småtaggar, piggar, hakar.

Karda för ull
En karda med ull

Att vara pastor var för mig att vara som en tennisboll, fylld med kardans små hakar runt om. Oavsett vad man gjorde, var man rörde sig, så hakade det alltid i någonstans. Alltid saker att ta tag i, att göra, bestämma… Och det, konstaterade jag, var inte min gåva.

foto: kremlan.com

Onsdag: Höstpromenad hemåt

Älgjaktsveckan har passerat. Redan mörkt när jag går till jobbet. På ett par veckor känns det som om mer än en årstid passerat.

Men det är vilsamt med hösten. Björken står där med spridda gula prickar. En skrud som nästan påminner av någon sjukdom. Fast vacker sådan.

Vattnet i Viskan står nästan stilla. Löven samlas likt brötar vid timmerflottning, fast i betydligt mildare formationer. Träd, bryggor och hus speglas i det svarta vattnet.

Hemma på tomten får jag syn på krassen vi planterade. Största delen har vissnat. Hänger med huvudet, som om det stoppats in i något det inte tål. Frosten kan ju vara ganska obarmhärtig

Men andra delar i krasseståndet blommar ihärdigt! Som om de inte brydde sig alls om det förändrade vädret. Trotsigt väljer de att visa sin konst att förgylla tillvaron med kulör.

Trebladsspira i höstskrud

När jag så kommer till trappan får jag syn på trebladsspiran. Så vacker! Den gläder oss nästan hela säsongen. Inte bara när den blommar skirt på försommaren, utan minst lika mycket nu, där den står där i rött och guld och riktigt säger: Titta på mig bara!

Jag älskar klara septemberdagar, där man har oändliga perspektiv uppåt. Men en mulen oktoberdag som denna är verkligen inte dum heller. Om man väljer att promenera i sakta mak. Med öppna ögon (och kanske kameran framme).