Visst är våren härlig! Det är fantastiskt att få vara med om en svensk vår. Visserligen alltid oberäknelig. Inte likadan något år, men alltid fascinerande.
Det finns de som flyttar söderöver för att få njuta av sommar året runt. Inget för mig. Jag vill uppleva årstidernas växling. Inte minst våren.
Däremot kan man inte placera in våren i en mall. Ibland kommer den smygande tidigt, för att plötsligt ta en paus. Ibland ger den vika för en efterhängsen vinter som vill göra en sista påhälsning.
Våren går tvärt emot mycket i vårt samhälle om vi tänker efter. Vi är så vana att kunna bestämma det mesta själva. Vi ställs inför mängder av val, oavsett om det gäller tele-, försäkrings- och elleverantör, val av skola…
Allt detta ger oss lätt föreställningen att vi har kontroll. Men våren rår vi inte på. Den kommer när den kommer. I den takt den själv vill.
Trots det tar de flesta av oss emot våren med stor glädje. Med den kommer ljuset och värmen. Även om de inte kommer i det tempo vi önskar, så vet vi att de kommer.
Kanske skulle vi förhålla oss till andra saker som till våren? Inte så att vi struntar i allt, men däremot är beredda att ta emot saker som de kommer. Inte så ofta sträva efter kontroll, utan i stället försöka acceptera att livet räcks oss som en gåva. Dag för dag.
Det är faktiskt så för oss alla. Ingen av oss kan ta sig en enda dag. Varje sekund räcks oss, av framtiden. Det enda vi kan göra är att ta emot den. Och förvalta den.
Vi upptäcker våren på olika sätt. Vissa hör koltrasten och rödhaken som sjunger på sitt oefterhärmliga språk. Andra studerar knoppar i trädgården. Någon ser vitsippor. Andra häggens blommor. Och några konstaterar förbluffat: ”Det är ju snart sommar!” och har nästan missat våren.
Det är med kristen tro lite som med våren. Vi kan inte kontrollera den, inte bestämma den. Den räcks oss, från framtiden, och från det som hänt i detförflutna – samtidigt. Vi kan däremot ta emot den som den kommer. Som våren. På vilket sätt det nu är vi upptäcker den!
***
Texten är skriven för vår lokala tidning Markbladet, under rubriken Mellan himmel och Mark. Det är de olika kyrkorna i utgivningsområdet som hjälps åt med bidrag.