En morgon för ett tag sen när jag gick till jobbet mötte jag en syn jag aldrig sett tidigare. På ett stånd med maskrosor klängde flera mördarsniglar. När jag kikade närmare fick jag se att det såg precis likadant ut på stånden bredvid.
Jag tog några bilder och promenerade vidare. Efter en stund började tankarna snurra.
För de flesta är mördarsniglar otäcka. Inkräktare som ger sig på det man älskar och försöker vårda.
Bilden gled över till våra liv. Finns det ”mördarsniglar” i våra liv
Ovälkomna gäster som snyltar på det vi försöker vårda?
Alla aktiviteter som vi förväntas vara med på – och vill vara med på för den delen också – kan de fungera som mördarsniglar som kryper upp och äter av det vi vill ska blomma i våra liv?
Kan hetsjakt i vardagen, den som vi nästan omedvetet pressas in i, fungera som små djur som sakta men säkert förstör det vi egentligen vill? Som äter upp det som är på väg att blomma ut.
Jag fortsätter promenaden och hör koltrast, bofink och många andra skönsjungande fåglar som jag inte kan identifiera. Jag njuter för fulla drag, och vandrar raskt in i ett doftmoln från ett stort häggbuskage. Livet är fantastiskt.
Vilka kontraster!
Och en spegel av livet. Det hotande och det sköna alldeles bredvid varandra.
Det är vår vardag.
Det är livet…
