Bilder till predikan

Den 5 juli predikade jag i Trollhättans Missionskyrka. Du kan lyssna på den här (den innehåller även sången Wherever The Road May Take Me):

Här är några av illustrationerna jag använde till predikan.

Mitt hjärta – min händer: Ta vara på det som är din vardag.

Händer som formar ett hjärta
foto: Dakota

Fokusera på de gåvor du fått – inte vad andra har.

Ansiktee som ser sig i en spegel
foto: Rafal Sych

Ibland kan vi behöva komma vilse i livet – för att upptäcka det oväntade.

Glänta
foto: moose winans

Den heliga Birgittas bön, som vi får göra till vår.

Väg längs en sjö
foto: Trey Ratcliff

Trädgården vecka 22

Jag tillhör dem som gillar att våren varit utdragen. Nu har vi fått en chans att verkligen hänga med vad som händer. Allt det vackra har blivit lite mer utdraget.

I förra veckan gick jag runt och fotade lite i trädgården. Här är en lite lägesrapport, kan vara intressant att jämföra med ett kommande år.

Men nu längtar jag sannerligen efter värmen.

Mördarsniglar och maskrosor

En morgon för ett tag sen när jag gick till jobbet mötte jag en syn jag aldrig sett tidigare. På ett stånd med maskrosor klängde flera mördarsniglar. När jag kikade närmare fick jag se att det såg precis likadant ut på stånden bredvid.

Jag tog några bilder och promenerade vidare. Efter en stund började tankarna snurra.

För de flesta är mördarsniglar otäcka. Inkräktare som ger sig på det man älskar och försöker vårda.

Bilden gled över till våra liv. Finns det ”mördarsniglar” i våra liv

Ovälkomna gäster som snyltar på det vi försöker vårda?

Alla aktiviteter som vi förväntas vara med på – och vill vara med på för den delen också – kan de fungera som mördarsniglar som kryper upp och äter av det vi vill ska blomma i våra liv?

Kan hetsjakt i vardagen, den som vi nästan omedvetet pressas in i, fungera som små djur som sakta men säkert förstör det vi egentligen vill? Som äter upp det som är på väg att blomma ut.

Jag fortsätter promenaden och hör koltrast, bofink och många andra skönsjungande fåglar som jag inte kan identifiera. Jag njuter för fulla drag, och vandrar raskt in i ett doftmoln från ett stort häggbuskage. Livet är fantastiskt.

Vilka kontraster!

Och en spegel av livet. Det hotande och det sköna alldeles bredvid varandra.

Det är vår vardag.

Det är livet…