Musikfredag: Santana & McLaughlin

För mig är det här en hel dos nostalgi. I början av konserten kokar det igång med riktigt Santana/latinostuk. I detta klipp kliver så McLaughlin in.

Det flyttar mig tillbaka till 70-talet. En av de förmodligen mest smärtsamma musikupplevelser jag varit med om, var när Mahavishnu Orchestra, med McLaghlins vassa gitarr plus en elektrisk fiol, spelade på Montreux Jazz Festival.

Någon var framme vid högtalarna och mätte ljudstyrkan: 137db. Jag satt inte långt ifrån. Hade enbart tidningspapper att sätta i öronen. Det gjorde ont! Minns  mest Billy Cobham bakom trummorna från den konstellationen…

 

Owe Wikström – bakom masken

Skribenter som omvandlar det komplicerade, akademiska, ner till språk för oss vanliga människor är inte så lätta att hitta. En av dessa, Owe Wikström, uppskattar jag mycket. Han har förmågan att i en kort krönika lyfta fram något väsentligt, på ett pregnant sätt. Med ett ytterst levande språk.

Tidningen Dagen gör se serie intervjuer, poddradio, där Owe Wikström är en av de senaste som bjuds in till samtal. I tidningen återges delar av intervjun. Där säger Owe följande tänkvärda ord, som visar lite på vem han är bakom den professionella masken.

– Jag är fortfarande intresserad av själva jakten. Men meningen har jag funnit i Kristus. Det där tycker många är konstigt för jag kan prata som marxist, ateist och agnostiker. Det tillhör mitt yrke att kunna växla mellan positionerna.

– Men jag, Wikström bakom forskarmasken, tror på en extern realitet som dessutom har blivit distinkt genom Kristus. Jag är helt enkelt en vanlig kristen människa.

I  podcasten går resonemanget snabbt. Man märker att Owe verkligen levt med de existentiella frågorna, även på ett professionellt plan. Men han är också tydlig med sin tro. Han vill uttrycka sig på ett sätt som gör tron begriplig för folk:

– Jag gillar att sätta språk åt de ambivalenta, men också lotsa folk förbi ambivalensen till en slags tro.

Man kan konstatera att han helt enkelt behärskar ”de båda språken” mycket väl. Den teoretiske akademikern och den vanliga människan. Skönt!

Han är väl värd att läsa och lyssna till!

Musikfredag: Robben Ford – med elektrisk banjospelare

Robben Ford har alltid varit en av mina favoritgitarrister. Men som alla bluesmän är han ojämn. På enda konserten jag hört honom live var han inte rolig alls. Men andra gånger får han mig att gråta.

På den här konserten har han bl.a. sällskap av Ryan Cavanaugh på banjo. Kul och nytt för mig att höra . Resten av bandet: Etienne Mbappe (bass), Toss Panos (trummor) och Bill Evans (sax).

Intresserad av nyheter från HELA kristenheten?

Nuförtiden sprids ju mer och mer nyheter via nätet. Jag tillhör dem som gärna sitter och bläddrar i en tidning. Det blir en annan översikt. Förmodligen en generationsfråga.

Dagen är en tidning jag läser med stor behållning. Den ger nyheter från hela kristenheten. Det må vara från förföljda kristna på Nineveslätten eller någon liten lokal kyrka någonstans i Sverige.

Du kan faktiskt få hem den en månad gratis. Varför inte prova?

Passr det inte med länken ovan, ring08-619 24 20 till deras kundcenter eller maila info@dagen.se och berätta om ditt önskemål.

Musikfredag: Du är för alltid en del utav mig

Idag ska jag ansvara för begravningsgudstjänst för min svåger Bosse Nilsson. Det är med tacksamhet jag minns honom.

En sång som spelas på begravningen är denna

Jag hade inte hört den tidigare, men tycker det är en mycket fin beskrivning av någon som betytt oerhört mycket för en. Den får inleda mina musikfredagar för hösten.

Jag kommer för alltid att tänka på er Bosse och Meta när jag hör den!