För en dryg vecka sen gjorde vintern en attack. Vi vaknade upp till vacker frost. Jag var tvungen att ta fram mobilkameran.
Astern fick känna av det rejäla frostbettet. Vackert iklädd extra vit ”dressing”, står hon där i morgonljuset. Jag funderar på hur det känns?
Visst önskar jag att det ska bli en ordentlig vinter! Den frostnupna blomman ger mig faktiskt hopp om det. Men den bistra verkligheten i göteborgsområdet är att det inte lär bli så mycket av denna vara som jag önskar. Det lär snarare bli blött och mörkt än rejäl vinter. (Och det har senaste veckan sannerligen bekräftat!)
Men som vår pastor sa i söndags: ”Advent är hoppets tid!” Därför fortsätter jag att hoppas – även på vita vintrar. Som tröst får denna frostbild stå som en hoppets tecken i en mörk tid.
Även hoppet kan kännas frostnupet, när man ser sig omkring i världen idag. Men hoppet finns där. Bakom allt!